Urania från Flensborg
Kapten Nis Brodersen 1846 |
»Urania från Flensborg« surfade inte på Internet | .... |
. . . för 150 år sedan, utan med vindens kraft mot Västindien. Resan från Flensborg till St. Croix (den dåvarande danska kolonin, numera U.S. Virgin Islands) krävde två till tre månader. Skeppet, en fregatt byggd år 1826 i Stettin, seglades under mer än 33 år av kaptener från familjen Brodersen innan skeppet, den 30 september 1866, efter mer än 40 års äventyrliga resor till Västindien, föll offer för en orkan i Puerto Plata (numera Dominikanska Republiken).
Skeppet var registrerat i Flensborg under flaggnummer Q 131 och hade
efter två renoveringar en lastkapacitet på mer än 200
ton. Asmus (Rasmus) Brodersen (1783-1858), född i Haugaard,
Rinkenis, vid Flensborg fjord, flyttade till Flensborg-St Jurgen och
var under 20 år kapten och redare, följd av sina söner
Nis (1808 – 1864) och Behrend (1811-1867), som ledde skeppet
under åtta respektive fem år, till år 1859. Urania
användes främst som ett handelsfartyg. Skeppet som hade en
besättning om 14 personer seglade under dansk flagg och deltog i
den Västindiska handeln. Den Västindiska handeln hade sin
höjdpunkt i Flensborg under 1814 till 1856 genom vilken Flensborg
rättfärdigade sitt namn som Rom-stad. Från Flensborg
till Christiansted på St. Croiz transporterades mat, tegelstenar
samt koks i utbyte mot huvudsakligen socker, rom, färgat timmer
samt kryddor. En typisk resa påbörjad i mars, via Skagen
till Nordsjön, genom den brittiska kanalen och Biscaya bukten
först till Madeira och därefter, genom utnyttjande av
vindarna, direkt mot de danska karibiska öarna, som nåddes i
maj eller juni. Efter av- och pålastning, påbörjades
omgående återresan, i syfte att undvika de lokala
höststormarna, längs den nordamerikanska kusten och tillbaka
över atlanten mot Flensborg, där skeppet
förväntades anlända före jul.
Att resorna inte var några semesterresor framgår av en
imponerande beskrivning i ett brev, daterat den 6 december 1848 i
Nyborg, Danmark, skrivet av Nis Brodersen till sin fru och sina barn
och, före hans återkomst till Flensborg:
.
Kära mor och barn! Efter en lång och besvärlig resa har jag nu erhållit ert brev från den 28 november. Efter att ha förlorat båda skeppets ankare i en hemsk storm den 29 november, var det nära att skeppet, lasten samt samtliga personer inom besättningens liv gick förlorat. Lyckligtvis räddades vi av Gud och har nu, den 1 december anlänt i säkerhet. Om jag någonsin önskat slutföra en resa så är det denna, den startade på ett besynnerligt sätt och har så fortsatt. 16 dagar efter att vi lämnade St. Croix hamnade vi mitt i en storm. Flertalet av våra segel förstördes av vindarna, rodret gick sönder och skeppet började ta in vatten i sådan omfattning att det kändes som om vi bar det på pålar. Svansarna på skeppets gallionsfigur är trasiga på båda sidor och mer därtill. Stormarna har därefter fortsatt med hög sjö och stark vind. En dag gick vi på grund. I kanalen flöt vi med storm och sydliga vindar vilket medförde att det var omöjligt att lämna meddelanden till fastlandet utan att förlora en segelbåt. Så, härmed har ni fått en lång beskrivning av vår resa. Vi lämnade vår nuvarande plats den 3 december, men var idag tvungna att återvända. Jag hoppas att ni alla mår bra och ber dig sända mina hälsningar till mina föräldrar såväl som till mina bröder och systrar. Hälsa och pussa mina barn från mig och visa detta brev för min far (kapten Asmus Brodersen); i hopp om goda vindar och om att så fort som möjligt få komma hem för att omfamna och pussa dig, din man och far som kommer att vara dig trogen tills döden skiljer sig åt - Nis Brodersen. |
Fotot visar skeppskapten Nis
Brodersen, född den 4 juli 1808 i Flensborg, med sin hustru
Barbara Maria, född Paulsen. Han förde många år
Urania från Flensborg till St Croix samt till Grönland
för valjakt. Efter att han i en olycka anknuten till en explosion
av en harpunkanon förlorat sitt ben fortsatte han, efter att benet
hade amputerats i Stavanger, att – med ett träben –
arbeta som kapten i ytterligare 10 år, varefter han började
arbeta vid en produktion i St. Croix. Nis Brodersen dog på
sjön den 1 juni 1864 och begravdes i London. Hans son Jürgen
(1839-1900) övertog därefter Flensborgs handel avseende
västindiska kolonialprodukter, som bedrevs under namnet J.
Brodersen före detta Indigo-Hof. Handeln bedrevs i en
byggnad på Andelburger gata 28, en byggnad som under många
år därefter påminde om de gamla västindiska
traditionerna.
150 år och sex generationer senare finns fortfarande mycket att läsa och rapportera avseende resorna till Västindien, skeppet Urania och dess kaptener (Hass, D.: Die Flensburger Fregatte Urania und ihre Kapitäne, Flensburg 1981; Ruehmann, H.: Von Flensburg nach Westindien, Flensburg 1997; Henningsen, L.N.: Flensburger Schiffe in der Ostsee, im Mittelmeer und in Westindien 1790-1850 – Die Sammlung Brodersen in Flensborghus, Flensburg 2005). Vänligen återkom med ett e-mail för det fall ni önskar ytterligare information om ”Urania”. |
Nis och Maria Brodersen (om 1850) |
Den Brodersen familj från Flensburg hälsar dig med denna hemsida
(01.11.2016)
och ser fram emot ditt e-postmeddelande: hjb.fl@gmx.de
Dr. Hans-Jürgen Brodersen, Dr. Brigitte Brodersen,
Jörg Stefan und Kay Henning
Postfach 2763, D 24917 Flensburg, Telefon: +49 461
3 8344, Mobil: +49 171 625 1675
Stort tack till Nina Larsson i New York för översättning!
Im Kielwasser der »Urania von Flensburg«
durch die Karibik
Die Fotos sind teilweise mit interessanten Internetseiten
der Karibik verknüpft
Ausstellung und Tagung im Flensburger Schiffahrtsmuseum zum Thema Westindien im Mai 2006
Ausstellung im Flensburger Schiffahrtsmuseum zum Thema Westindien im November 2011 - Februar 2012
Dänisch Westindien. Aufbau einer Kolonie (Flensburg, 26.11.2011-26.02.2012)
Die Ausstellung erzählt die Geschichte Dänisch-Westindiens
von der Gründung der Kolonie im 17. Jahrhundert bis zum Ende ihrer
wirtschaftlichen Blütezeit Anfang des 19. Jahrhunderts. Sie beschreibt
die Plantagen, Städte, Forts und Kirchen und berichtet von dem Reichtum,
den die Kolonie Dänemark bescherte. Gleichzeitig fragt die Ausstellung,
was auf den heutigen US Virgin Islands von der dänischen Kolonialzeit
übrig geblieben ist. 76% der rund 100.000 Einwohner sind Afro-Kariben.
Viele von ihnen stammen von Afrikanern ab, die während der dänischen
Herrschaft aus Afrika hierher gebracht wurden, um als Sklaven auf den Zuckerplantagen
zu arbeiten. Dieses gemeinsame afro-dänische Erbe ist auf den Inseln
noch heute überall sichtbar. Die Ausstellung wurde vom Nationalmuseum
Kopenhagen übernommen.